Klimatpengar?

I en av de artiklar jag länkade till i går läser jag följande rader:

”Emellertid nu när checken är påskriven vill i alla fall jag, och hoppas jag också en del andra skattebetalande svenskar, veta var pengarna kommer att ta vägen?
Hur kommer exempelvis Haiti, Bangladesh, Tanzania eller Namibia att använda klimatpengarna? För att klimatet skall garanteras en modest uppvärmning måste ju dessa länder minska sina nettomässiga växthusgasutsläpp. Hur skall de klara detta när de lider av svår energibrist och dessutom saknar nästan alla former av infrastruktur för att producera energi från icke-fossila källor?
Hur kommer länderna att redovisa hur de använder klimatfondens pengar och hur är det tänkt att bidragsgivarna i Sverige i detta avseende skall hållas informerade?”

(Min fetmarkering)

Vilket skapar funderingar som inte riktigt vill ge mig sinnesro.

Enligt vad Lennart Bengtsson uppger i sin text så ger Sverige klimatbidrag på 587 miljoner (dollar) till andra länder för att hjälpa/stödja dem i deras ”klimatarbete”. En dollar står idag i SEK 8.19 vilket lite slarvigt räknat blir en bra bit över 4 miljarder kronor det…

Det som gnager i mina funderingar är de här raderna:
Hur kommer länderna att redovisa hur de använder klimatfondens pengar och hur är det tänkt att bidragsgivarna i Sverige i detta avseende skall hållas informerade?

Det blir vi ju inte – och jag undrar om det finns någon ansvarig myndighet i Sverige som ställer sådana obehagliga frågor till bidragsländerna.

Vilket, som ofta, får mig att lätt hamna i en fråga till mig själv: ”Hur är det med den saken i Vingåker – då?”

OK – jag är kanske lite ute på ”hal is” – men vad jag menar är att jag kan inte påminna mig ha fått ta del av redovisningar från kommunen där man visar att de tagit fram resultatet av (vissa) ekonomiska beslut. Har man t ex gjort uppföljning efter, säg ett år, som visar på resultatet av verksamheten man satsat pengar på att förändra. Och hur har det gynnat oss Vingåkersbor?
Hur blev det med det – då – kan man ju vara intresserad av att få ta del av. Som en av dem som varit med om att betala för vad som har beslutats i KF och på andra ställen…
Ska jag fundera lite mer över hur jag ska hantera. Det närmar sig ju ett valår där vi förväntas rösta ”kommunalt”.

Och du då?
För att inte tala om Katrineholms-Kuriren som, enligt min mening, skulle vara betydligt mer angelägen att ta del av om den skrev om sådant – än om ”Vem som tog hem segern i byakampen”

Dricker de vin?

Jag läste på BBC en underhållande artikel om en svenska som tagit fram en app som hjälper kvinnor att veta när de är som mest känsliga för att bli gravida, sa Clemens och norpade en kanelbulle. Han fortsatte:
– Det som fick mig att stoppa upp under läsningen för en uppdykande tanke var de här raderna:
”It’s our passion and our hobby. At night when we come home and have a glass of wine we talk about our goals and we become a bit more visionary than we have time to do during the work day.”

Den som säger så är Elina Berglund när hon pratar om sig och sin australiske man.

– Det här fick mina funderingar att hamna hos det politiska livet i Vingåker och då kanske mest hos dem som sitter i kommunfullmäktige. Dricker de tillräckligt med vin när de kommer hem från sina dagliga arbeten?
För att låta vinet locka fram lite mer visionära tankar och mål med sin politik när de pratar med sina närstående…

Du, sa Clemens, jag tar med en flaska och kommer tillbaka i kväll så får vi se om det förmår locka fram några nya visioner i vår syn på våra lokala politiker…

Måndagstankar…

09.15 – Lite morgonkaffe och en stund framför datorn.
En förväntansfull måndag har börjat. Innehållande ett besök av Clemens

Betydelseblind
Den som kan sin Tage Danielsson kanske minns Holger Typ. En samvetsgrann tjänsteman på Sveriges Radio, med diagnosen ‘betydelseblind’. Jag tänker på honom när jag rekapitulerar två mediahändelser under året. Först ‘Paulo Roberto-affären’
Läs vad Jan-Olof Sandgren skriver om två mediahändelser…

Dö för vadå?
”När jag gjorde lumpen visste man att det kunde bli krig och att det i så fall var min plikt att delta i det kriget och eventuellt mista livet. Det var otäckt att tänka på, men det ifrågasattes inte. Det ansågs rätt att offra sig för den nationella gemenskapen. De som ifrågasatte detta kallades samvetsömma och fick någon sorts straff, lite längre tillbaka fängelse eller straffarbete. Jag tror inte så särskilt många ungdomar idag skulle kunna tänka sig att dö för Sverige. Dö för vadå?”
Patrik Engellau, Det Goda Samhället, ställer frågan…

Vem fan ska man rösta på?
Kan man ju fundera över när man läser vad ledarsidorna.se skriver – en oduglig regering som inte kan eller en oduglig allians som inte vill?

Sedan kan man ju i detta sammanhang nämna valkompassen som flera tidningar körde förra valet, där väljare kunde svara på ett antal frågor, så skulle kompassen säga vilket parti som låg närmast. Svarade man ”vet ej” på samtliga frågor, så föreslog kompassen MP.

Kuriren?

Även denna dag börjar närma sig kväll och jag blir sittandes smått overksam efter flera timmar framför datorn. Faktiskt lite mentalt trött efter allt läsande och funderande.
Minns så vad jag skrev här för ett par dagar sedan – om mina synpunkter på Kuriren. Jodå, de oftare syrliga än vänliga. Tänkte jag vilket kanske var orsaken till att jag plötsligt blev nyfiken på:
”Hur gick det ekonomiskt för Kuriren förra året?”

En tidning måste ju gå med vinst för att kunna överleva om nu där inte finns en finansiär som är villig att täcka upp förlusterna.
Vilket kanske gäller för just Katrineholms-Kuriren.
Som ges ut av Sörmlands Media AB, som i sin tur ägs av Eskilstuna-Kuriren AB.

Sörmlands Media AB visar för år 2016 ett resultat efter finansnetto ett minus på nästan 26 miljoner och med ett ”årets resultat” på minus 10,5 miljoner kronor.
En förbättring från 2015 då förlusten var lite över 21 miljoner.

En förbättring som kan ha en del i att företaget minskade sin personal från 152 anställda till 117 vilket minskade företagets lönekostnad från 68 miljoner (2015) till 58 miljoner 2016.
Här bör jag kanske sticka in att Sörmlands Media AB också ger ut tidningen Södermanlands Nyheter och lite andra media så siffrorna gäller ju inte Katrineholms-Kuriren på annat sätt att utgivaren ”går back”…

Som jag skrev ovan – det gör ju ingenting om där finns en finansiär som ”back up”.
Och det gör det ju för Sörmlands media AB – vars moderbolag (ägare) heter Eskilstuna Kurirens Aktiebolag.
Låter väl tryggt?

Ja – vad vet vi? Men så mycket vet vi i alla fall att det företaget visar i sin årsredovisning för 2016 ett minusresultat på 67 miljoner kronor.
Mot 3,6 miljoner för år 2015.

Eskilstuna-Kuriren Aktiebolag ägs av ”Eskilstuna-Kurirens Stiftelse” som jag inte lagt ner någon möda på för att få veta några uppgifter om.
Men gott om pengar verkar i alla fall stiftelsen ha.
Och det finns kanske tillräckligt mycket kvar för att Katrineholms-Kuriren ska kunna ges ut även i framtiden.
Får vi väl hoppas – eller hur? – inflikar vännen Clemens och likar lite klurigt…

Lite tjatig…

Hm – det är lätt att fastna i sina egna tankegångar – kommer jag på denna sena natt i Vingåker. Och då blir man lätt lite tjatig i vad man (jag) vill skriva om.
Därför var det skönt att ha besök av Madame och i den stilla kvällen få prata om – annat än politik och obegåvade journalister.
Känner jag när har för avsikt att runda av kvällen/natten med en sista koll på nätet.

Jag håller ju på och fräschar upp mitt hus och då ska du veta att jag har stort hjälp från M som har ovärderliga kunskaper i konsten att ”sköta om hus”. Både som ägare av en otroligt fin välskött – eget byggd – sommarstuga plus att hon tidigare varit ägare till ett hyreshus med 8 lägenheter som krävde gedigna kunskaper, färdigheter och engagemang för att hålla i gott skick.

Hon inte bara vet hur man (jag) ska måla (underarbetet måste vara perfekt) osv hon har dessutom ordnat det så att jag nu har den finaste trädgården jag någonsin haft.
Just nu doftar det ljuvligt från dessa – vad de nu kan heta…

M är ett fynd för en villaägare med tummen mitt i handen.
Och för övrigt också…

Naiv drömmare m m…

OK, jag vet också, jag har inte bara förmågan att bli en smula tjatig – jag har också alldeles för lätt att dras med av saker och ting som gör att jag blir någon slags naiv dagdrömmare…
Kom tydligt för mig när jag kollade på det här inslaget på Youtube.
Rubriken till videon säger ungefär ”Varför folk tror att de inte kan teckna och hur att bevisa att de kan”.
Om du nu tittar på inslaget så kanske du som jag ser hur en person som vill övertyga omgivningen att ”den kan” använder sin personlighet – medryckande-humoristiskt – får publiken med sig.

Jag har alltid sagt mig vara värdelös som tecknare – men nu ska jag öva efter vad Graham Shaw bevisar – klart jag kan…

Bortsett från detta så hamnade jag i en smula dagdrömmeri – för tänk sa jag till mig själv – tänk om någon svensk politisk person på det sätt som Shaw gör – medryckande och humoristiskt – kunde övertyga väljarna om att ”Du kan välja rätt” – och med små medel – elegant visa vad de kan göra för Vingåker…
OK – en aning syrligt – men kan du framför dig se någon lokal politiker som lika avväpnande ledigt kan övertyga oss ortsbor om sitt partis förträfflighet?

Nej det kan inte jag heller…
För all del –  det kan ju också bero på att där faktiskt inte finns något – förträffligt att framhålla.

Ställa frågor…

Tidigare länkade jag till en artikel som hade rubriken:
”Hur rädda ska vi vara för en klimatändring?”
och denna sena söndagskväll kom en lite fundering förbi som fick mig att mumla – Ja, varför inte…
Funderingen låter väl ungefär så här:
”Varför sänder jag inte den här artikeln till vårt lokala politiska parti (MP) och ber om deras kommentarer?”
I någon slags förhoppning att deras svar skulle handla mer om Vingåker än klimatet i världen över huvud taget. Och därmed slippa läsa de sedvanliga klimat-flosklerna.
Jag tänkte mig att jag skulle vara så finurlig att när jag sände över artikeln skulle se till att styra deras tankar och svar i den riktningen med (oskyldiga ledande) frågor.

Så blir jag fundersam kring de i Vingåker som gav MP sin röst i kommunvalet. Varför då? – undrar jag lite försiktigt – och hamnar i tanken att de egentligen röstade på MP lokalt för att de sympatiserar med MP på riksplanet.
Precis som jag antar att de ortsbor som röstade på SD hade som skäl för hur de lade sin röst lokalt på det partiet.

Funderade vidare på min fundering och började ana en känsla som pirrade lite lockade – varför inte göra samma sak till alla de övriga lokala politiska partierna?
Nix – förstås inte just den här artikeln utan andra krönikor och artiklar vars innehåll jag finner intressanta att – från just dem – få svar på.

Det är ju val om ett år – kanske jag redan nu ska börja grilla våra lokala partier med frågor. Tänkte jag då – väl medveten om att inget av dem nog frivilligt kommer att svara.
Men det har jag kanske har medel mot.