Ställa frågor…

Tidigare länkade jag till en artikel som hade rubriken:
”Hur rädda ska vi vara för en klimatändring?”
och denna sena söndagskväll kom en lite fundering förbi som fick mig att mumla – Ja, varför inte…
Funderingen låter väl ungefär så här:
”Varför sänder jag inte den här artikeln till vårt lokala politiska parti (MP) och ber om deras kommentarer?”
I någon slags förhoppning att deras svar skulle handla mer om Vingåker än klimatet i världen över huvud taget. Och därmed slippa läsa de sedvanliga klimat-flosklerna.
Jag tänkte mig att jag skulle vara så finurlig att när jag sände över artikeln skulle se till att styra deras tankar och svar i den riktningen med (oskyldiga ledande) frågor.

Så blir jag fundersam kring de i Vingåker som gav MP sin röst i kommunvalet. Varför då? – undrar jag lite försiktigt – och hamnar i tanken att de egentligen röstade på MP lokalt för att de sympatiserar med MP på riksplanet.
Precis som jag antar att de ortsbor som röstade på SD hade som skäl för hur de lade sin röst lokalt på det partiet.

Funderade vidare på min fundering och började ana en känsla som pirrade lite lockade – varför inte göra samma sak till alla de övriga lokala politiska partierna?
Nix – förstås inte just den här artikeln utan andra krönikor och artiklar vars innehåll jag finner intressanta att – från just dem – få svar på.

Det är ju val om ett år – kanske jag redan nu ska börja grilla våra lokala partier med frågor. Tänkte jag då – väl medveten om att inget av dem nog frivilligt kommer att svara.
Men det har jag kanske har medel mot.

Kuriren velar…

Den som följt mig vet att min syn på Katrineholms-Kuriren är tämligen kritisk. När jag är på det humöret brukar jag kalla den för en ”ohederlig och feg tidning”.
Vilket av de två orden jag i dag ska luta mig mot vet jag inte direkt – men – låt mig få redovisa en liten morgonfundering.

Du minns säkert att Kuriren tydligt hakade på de större tidningarnas ”jakt” på SD-ledamoten Kent Ekeroth som örfilat upp en antagonist i en krogkö. Kuriren publicerade flera artiklar/ledare om denna ”förskräckliga händelse”.
Och det står det ju Kuriren att tycka.

Men, funderar jag, hur kan det komma sig att Kurirens redaktion och ledarskribenter – inte lika lystmätet kastat sig över att en kvinnlig socialdemokrat (själv) meddelat omvärlden att:
”Min mamma och jag gömde SD:s valsedlar under socialdemokraternas”.
”Så här öppet stoltserar socialdemokraten Sandra Ackefjord, som 2014 ställde upp för S i kommunalvalet i Karlskrona, med sina antidemokratiska metoder – på Twitter skryter hon med att hon och hennes mor vid förra kyrkovalet gömde SD:s valsedlar under hennes eget partis.”
Läser jag hos avpixlat.info.

Att förstöra eller gömma valsedlar, “otillbörligt verkande vid röstning”, är ett brott som kan ge böter eller fängelse.
Jag kan för egen del tycka att det är ett ”smaskigare ämne” – och angelägnare ämne att skriva om – än en örfil i en krogkö.

Det tycker uppenbarligen inte redaktionen på Katrineholms-Kuriren. Som hellre väljer att – igen – i en ledare skriva om Trump.
Varför då – undrar jag – eftersom man kan få för sig att information om valfusk har ett större allmänintresse för oss läsare  än både en örfil i en krogkö och en president Trump..

Läser i DN rubriken: ”It-kompetensen är obefintlig på svenska myndigheter”.
En lokaltidning med lite ambitioner skulle kunna åstadkomma en intressant, läsvärd artikel – efter att ha frågat sig ”Hur är det då i våra sörmländska kommuner med den saken?”
Och så tagit reda på det.
Ämnet är ju klart aktuellt…

Återgång till jobbet?

Nja inte för mig då som inte bryr mig särskilt mycket om när jag ska gå upp om morgonen. Inget jobb tvingar en idogt lat pensionär som jag att stiga upp vid en bestämd tidpunkt…

Nu vet jag inte hur det är för de ansvariga inom våra lokala politiska partier – kan denna måndag vara den första arbetsdagen för hösten?
Jag vet kanske inte riktigt varför just den tanken kom upp men kanske det beror på en mening jag läste i Expressen där Malte Persson skriver i en krönika:
”Men kanske måste den professionellt skrivande sidan komma ur sin depression och återfinna glädjen i hantverket, språket, stilen. Allt handlar inte om att sprida information. Samtiden är en fascinerande science fiction-roman, värd att berätta även för berättandets egen skull. Oavsett hur den slutar.”

Texten ovan handlar om ”professionella skribenter” men jag menar att vad Persson anför gott kan överföras på våra lokala politiker. Som, som jag tyder det, totalt saknar konsten att skriva på annat sätt än att man uppfattar det som överförd information.

Var? frågar jag mig, finns ”glädjen i hantverket att sprida sina personliga tankar och funderingar” kring – inte bara det politiska livet i Vingåker, utan också glädjen att delge oss väljare synen på livet i Vingåker – för berättandets skull.

Ingen kan. Jag tror inte ens någon – vill.
En smått deprimerande tanke!

När jag besöker ett KF-möte och ser delegaterna så ser jag ju att de inte direkt är purunga.
Gick de inte i skolan, som jag, när den var bättre än dagens? Och lärde sig vad Persson nedan kallar ”civilisationens kärna”.

Kan därför inte låta bli att ta med Malte Perssons sista rader:

”Ja, naturligtvis är jag elitist också. Men elitism är inte nödvändigtvis något som har med ”eliten” att göra. Det är också tanken att det är mer värdefullt att göra något så bra som möjligt än att göra det dåligt. Till exempel det som sedan ett par tusen år varit civilisationens kärna: att läsa och skriva.    

Kanhända att den tiden snart är förbi. Men ska vi gå under, så låt oss gå under med stil.”

Om nu Vingåker, kommer att gå under så lär det nog inte ”ske med stil”.
Tror jag alltså.
En smått deprimerande tanke…

Vardaglighet

Några saker jag läser gör mig lätt att lägga in – tankar. Ett exempel:

”Så vi skall kanske vara tacksamma över att vi i det här landet styrs av utpräglade pragmatiker? Vi har ju politiker, som ägnar stor tid att diskutera tämligen obetydliga ändringar i olika budgetposter eller med entusiasm propagerar för att skolan skall ägna sig åt ytterligare något behjärtansvärt ändamål, istället för att undervisa i tråkiga basfärdigheter.

Nej, tyvärr. Dessa våra sympatiska, jordnära politiker lider nämligen svårt av sin vardaglighet. Tänk att inneha – eller eftersträva – den högsta politiska makten och inte kunna göra något minnesvärt, inte ha något för människornas liv avgörande att erbjuda. Tala om att uppleva livet som ett hål, som en evig saknad efter mening!”

Den som skriver så heter Anders Leion – och han skriver förstås mer i sin krönika som du kan du läsa här.

Dessa våra sympatiska, jordnära politiker lider nämligen svårt av sin vardaglighet.
Ja jävlar, mumlar jag för mig själv, och försökte komma på varför ordet Vingåker genast pockade på uppmärksamhet.
Det var nog det i första stycket – det där som handlade om skolan…

 

Varför inte?

Den här sidan (på nattgöken.se) har rubriken – varför inte?
Och det var precis vad Clemens och jag frågade oss inför våra små funderingar kring dagens stora uppmärksammade mediahändelse Transportstyrelsen.
Det som väckte upp våra smått illvilliga funderingar var nyheten om att Sverigedemokraterna så tydligt pratar om att begära misstroendevotum mot vissa ministrar i regeringen.

– Vi har konfererat inom partiledningen och kommit fram till att om statsministern inte kommer fram till att de här ministrarna måste lämna sina poster, och därmed möblera om i samband med regeringsförklaringen, då kommer vi att rikta misstroendevotum inte bara mot de ansvariga ministrarna utan även mot statsministern, säger Paula Bieler, SD i Expressen.

Hoppla, sa Clemens, och framförde en önskan om ett glas vin på verandan för att fira detta uttalande.

Både Clemens och jag vet att vi har små anlag för – hämdlystnad – en längtan efter ett tillfälle att få ge igen ett tjyvnyp till någon som ”misshagat” oss lite över gränsen till vad man till vardags anses får tåla.

Vi antog att vi inte är helt ensamma om denna mänskliga känsla och kunde därför lätt tänka oss att stödja tanken att de inom partiledningen för SD (och miljonen kommande SD-väljare) nu kan känna ett ypperligt tillfälle att få återbetala – ge tillbaka med ett misstroendevotum – för alla de många fula påhopp/tillmälen som Löfven och regeringen frossat i.

Och när vi enats om detta höjde vi våra vinglas, nickade mot varandra, och sa tydligt Varför inte?

Måndagsblandning

Läser vad Patrik Engellau skriver i sin krönika:
”Den tyske tänkaren Robert Michels skrev i början av 1900-talet en bok där han efter ett studium av det tyska socialdemokratiska partiet konstaterade att alla organisationer, som i början drivs av entusiaster, i den mån de fortlever så småningom kommer att kontrolleras av funktionärer och byråkrater utan grundarnas glöd.”

Det kan bero morgonens havregröt med rårörda lingon – men jag jan inte få ur skallen annat än att Engellaus rader klart beskriver dagens svenska politiska partier.

Äh – läs här vad Patrik Engellau skriver så tror jag du förstår vad jag menar med denna min morgonfundering.

PS – Vill du gotta dig i mer i Transportstyrelse-eländet – kan du här få ta del av mycket intressant information.

Och när du har gjort det kanske du, som jag, mumlar ”Det är en jävla tur att det finns alternativa media”. För den texten skulle du aldrig få ta del av i någon av de ”seriösa tidningarna”…

OCH – frågar jag mig – har inte Katrineholms-Kuriren nu fått vetskap om ett betydligt mer ”politiskt hett material” att ”dreva om” än järnrör och ringa misshandel?
Tror jag först när jag ser det…

PS-2 Seriösa debatter? Läser ett intressant blogginlägg som får mina funderingar att hamna i ”Hur är det då i Vingåker då?”

Ulla Sandberg skriver bl a:
För mig är det självklart att politiker ska tåla att dennes idéer ifrågasätts och kan klara av att föra en sakdiskussion. Politiker måste se det som en förmån att vanliga människor vill diskutera med dem. Då får de ju feedback. Det är också självklart för mig att varje diskussion är seriös utan personangrepp. Det är också självklart att allting kan diskuteras – inget ämne ska vara för lätt eller för svårt.”

En som inte fattat det gäller även ansvariga tjänstemän inom kommunen är Lars-Åke Mård, förskolechefen, som vägrar att svara på mina frågor…

Katastrofalt uselt…

00.20 – Jag kommer inte på någon bättre rubrik som ska förmedla att jag sitter här i den sena natten och är urförbannad.
Efter att just ha läst – detta.

Helena Edlund skriver om något någonting som aldrig borde ha kunnat hända. Rubriken till hennes text säger ”Sätt Sverige underförmyndare”.

Edlunds text börjar så här:
”Spionen Stig Bergling kopierade i början av 1970-talet en pärm med hemlighetsstämplade uppgifter på sin arbetsplats på Försvarsstabens säkerhetsavdelning. Pärmen, som innehöll en förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd, lämnades så småningom över till ryssarna. För detta dömdes Bergling 1979 till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
Att lämna uppgifterna i Berglings pärm till främmande makt var självfallet till skada för Sverige, men de var en piss i Mississippi jämfört med konsekvenserna av att lämna ut Transportstyrelsens register.”

Lite längre ner i sin text skriver Edlund:
Trafikstyrelsens förra generaldirektör, Maria Ågren, har fått agera bondeoffer. Hon fick sparken i januari och har nu godtagit (!) ett bötesstraff (!!) om 70 000 kronor (!!!).
Det motsvarar en halv månads löneavdrag.
Jag upprepar: Stig Bergling dömdes till livstids fängelse.

Om du läser vad Helena Edlund skriver så är jag tämligen säker på att du håller med mig i valet av bådas våra  rubriker…
Och kanske också när jag påstår att Sverige har blivit ett jämrans skitland under den nuvarande regeringen – och till en del också på grund av den förra…

Kommentar har inkommit…

Om du till äventyrs är intresserad av vad/hur Kuriren behandlar denna katastrofala händelse kan du (eventuellt) här läsa den senaste ledaren de skriver i ämnet.
Du behöver inte alls hålla med mig när jag skriver – en sån jämrans skittidning! Vi har kanske olika syn på tidningar men min syn grundar sig på att jag varit chefredaktör och tidningsägare åren 1967 till 2013.

PS – Min syn på den svenska skolan är inte lika välgrundad men här får du i alla fall veta lite om hur det är att vara lärare i USA.