Om den lokala politiken…

Jag får nästan alltid några märkliga efterkänslor när jag haft kontakt med personer som agerar inom de lokala politiska partierna. Jag blir kanske mest förvånad över att vi är – eller ska jag kanske skriva verkar vara ”så olika”.

För all del jag har förstås tidigare i livet mött personer som brunnit för en idé de har. Men då har det nog mest varit sådana vars idé varit tänkt att mynna i ett framgångsrikt företagande.
Jag kan inte påminna mig att det i min bekantskapskrets funnits till exempel starkt religiösa människor, heller inga med starka socialistiska röda värderingar eller sådana som visat sidor av att deras liv styrs av ett ”glödande miljötänkande”.
När jag nu i skrivande stund funderar lite mer över detta slår mig tanken att mycket få av dem har visat något vidare politiskt intresse över huvud taget utan mer lojt följt vad det gnabbas om bland rikspolitikerna. Deras intresse för kommunpolitik vet jag ingenting om för om sådant har vi aldrig pratat…

Jodå, visst kan man av detta ha/få en åsikt om min bekantskapskrets men det kanske också på något sätt förklarar min förvåning över människor som bestämmer sig för att bli kommunpolitiker (sitta i styrelsen i något lokalt parti) och därför hamnar i kommunfullmäktige…

Både Clemens och jag har emellanåt frågat oss ”Vad är det som driver dem?” Och så har vi undrat lite över tanken – att de är en grupp särdeles godhjärtade människor som  – för att ta Vingåker som exempel – lägger ner tid och möda på att göra Vingåkersbornas tillvaro så ljuvlig och bra som möjligt.

Du får ursäkta att jag svär men mitt eget svar på min egen fråga blir: Det vete väl fan det…
Ett svar som huvudsakligen grundar sig på diffusa känslor som i sin tur bygger på vad jag läst i Kuriren, på vad det skrivs och anförs på de lokala partiernas hemsidor (och FB-sidor) om sin politiska verksamhet i Vingåker. Där delar av vad de ”vill” så småningom kan poppa upp som motion på något KF-möte.

Så blir jag sittandes i små funderingar över att jag – som följer rikspolitiken tämligen idogt (inte minst då genom alternativmedia) faktiskt har svårt att känna någon överdriven entusiasm över den politik som handlar om Vingåker.
I alla fall inget av det som framförs i de storartade politiska slagorden (läs gärna floskler) jag tar del av t ex på partiernas hemsidor.

Och samtliga partier ”ömmar” ju för skolorna, över äldrevården, kommunikationerna osv osv – och de små futtiga olikheter de vurmar för (nu sticker jag ut näbben) får liv mest för att några politiker har personliga ”lustar” för ämnen som just inte alls har någon större betydelse för tillvaron i Vingåker.
För resten – att politikerna ”ömmar” för vissa ämnen/områden kan vi ta med viss tvekan – kom jag på när jag skrev att de ömmar för skolorna i Vingåker. Någon som har uppfattningen att de med sitt ömmande har lyckats få Vingåkers skolor att hamna i toppskiktet i rankingen över Sveriges skolor?

Får jag ge två exempel på personliga lustar? – tack – en politisk person har gett oss en Mångfaldsfestival – en annan – med stort miljöintresse har har vurmat för att Vingåker ska bli ett ”Fairtrade City” (med en mer etisk konsumtion) – vilket kommunfullmäktige har godkänt.

Kanske det är läge att jag antyder att ”Jag personligen struntar fullständigt i båda sakerna” – en beskrivning som jag antagligen delar med mina vänner här i Vingåker.
Vilket inte alls betyder att vi på något sätt motsätter oss i att ovanstående genomförs. Man kan väl säga att det ingår i det som kan kallas – kommunpolitik. Man gillar inte allt.
Se det bara som exempel på att allt för mycket av den lokala politiken har svårt att frammana något ”glödande intresse” från huvuddelen av Vingåkersborna.

Tycker – och tror – jag alltså.
Någon kan ha en annan åsikt som jag gärna tar in här – om nu någon känner för att berätta den för mig.
(bjarne@wilmarsgard.se)

Som avrundning – jag kan i dag svårligen tänka mig att rösta på något av de lokala partierna – på grund av deras vallöften. Som jag förstås ännu inte har sett men den tanken bygger på att deras kommande vallöften har sin grund i deras ”floskelvisioner” de skryter med på sina hemsidor.

Om nu inte något parti skulle få den begåvade tanken som att: ”Låt oss bygga om den tomma lagerbyggnaden vid rondellen till en fin bowlinglokal”.
Ska tydas att den som ska få min röst måste antingen komma med förslag som särskiljer sig från de frågor som de delar med de andra partierna – genom vara av det slaget att det ger mig en betydande personlig tillfredsställelse.
Eller att de lyckas förmedla att deras partiföreträdare (under lång tid) får mig att känna ”Sådana jädrans sympatiska, begåvade och trevliga person de är i X-partiet”.
Vilket kan väga över när inget annat lockar – eller rent av känns likgiltigt…

Så det kan bli…

På VtLs FB-sida läste jag i helgen:

På Tisdag kör vi fika träff på biografen. Välkomna medlem som icke medlem. Så träffas vi och diskuterar framtiden. Från 18.00-20.00. Ta med en vän och kom och träffa oss.

Vilket fick mig att på nattgöken lägga till:
Jag har funderat lite över vilken/vems framtid VtL där menar.
Nå det får jag väl veta om jag går dit.

Det fick jag inte vill jag påstå. Kanske för att jag – innan – inte förstått att det var ett internt medlemsmöte utan fått uppfattningen att man bjöd in ”hela Vingåker” för att få tips om ”vilken framtid de ser framför sig”.
Och sedan – med hjälp av förslagen – formulera den kommande politiken de ville gå ut med inför nästa val.
En klar missuppfattning av mig – alltså.

Nå, på mötet fick jag i alla fall veta att ett av de angelägna ämnen VtL ville engagera sig i var ”otrygghet”.
Otryggheten sprider sig i landet, fick jag veta, och enligt tillgänglig statistik ökar ”brottsligheten i Vingåker” en del. Vilket då kan tydas att även otryggheten bland Vingåkersborna kan tänkas öka.

Har blivit sittandes i små funderingar kring det där med otryggheten i kommunen. Känner att jag är precis fel person att ha en åsikt i frågan. För – för egen del – upplever jag inte minsta känsla av otrygghet.
Vilket enligt Madame – kan bero på – att jag inte är kvinna och inte heller rör mig ute i samhället om sena kvällar och nätter.
Och där jag har mitt hus – vill jag tro – är ett mycket lugnt område dit just ingen har anledning att bege sig om man inte ska besöka någon av oss få som bor på Marknadsvägen.

OK – jag försöker begripa vad det kan vara för saker som skulle kunna sprida ökad otrygghet i kommunen. Jag har antagligen inmundigat för lite vin men inga exempel pockar på uppmärksamhet. Möjligen:
– Våldtäkter? Tja – vad vet jag som man om det frågar jag mig själv, men anar av vad Madame säger att det bland kvinnor är ett ständigt orosmoment.
OK – jag förstår argumentet – men jag personligen skulle förstås gärna få veta hur VtL beskriver en lösning på hur den ”otryggheten” skulle se ut? 100 övervakningskameror?
OK för min del…
Överfall-rånförsök-inbrott-brinnande bilar, fortkörning på Storgatan osv.
Jag har inte minsta kunskap om hur det står till med sådant inom Vingåker.
Men tydligen anser VtL att det behöver stävjas på något sätt.
Frågan är bara – hur…
Sådant får man sällan veta – från något politiskt parti.

Apropå kommunpolitik:

anders

Byfåne?

Jaså minsann du vågade dig i alla fall på att titta in här.
Du får min lilla beundran för detta modiga… 😉

Nåväl – jag börjar med att länka till en krönika som får mig att börja skriva dessa rader.  Krönikan är skriver av en man som heter Carl Rudbeck och börjar så här:

”Systemet kallas fortfarande för ”public service”. Obligatorisk service vore ett mer passande namn, och påståendet att det som tillhandahålls är ”kvalitets-tv” är svårt att ta på allvar. Att staten med hot om straff tvingar oss att köpa just dess produkter är egentligen absurt. Skulle etermedierna ha uppfunnits i dag, hade ingen kommit på en så dum idé som public service.

Jag skäms. Och jag gör det åtminstone fyra gånger om året. En gång i kvartalet betalar jag nämligen fegt, laglydigt och pliktskyldigt min radio- och tv-licens.
Hade jag mera råg i ryggen skulle jag skicka tillbaka blanketten med uppmaning till berörda myndighet att dra dit pepparn växer, men mer obscent och vulgärt formulerat.
När jag erlägger denna avgift känner jag mig sjaskig, ungefär som om myndigheterna hade tvingat mig att prenumerera på Dagens Nyheter eller bli medlem i Miljöpartiet.”

Varför han upplever det så kan du ta del av om du läser hans krönika. Men den mening han skriver, som mest ”hetsar upp mig” är:
”Om jag bara hade tillgång till vad de licensfinansierade medierna har att erbjuda skulle jag snart förvandlas till en lallande byfåne.(min fetmarkering)

Vilket man – enligt min enkla mening blir – om man bara får sin information om omvärlden genom att endast läsa Kuriren och glo på ”Let´s Dance, såpor & fotboll” på tv.
För all del – lägg gärna till Expressen och Aftonbladet där…

Bara så du vet – JAG – behöver inte skämmas. I alla fall inte av den anledningen att jag betalar tv-licens eller prenumeration på någon av de stora tidningarna. Eller Kuriren.
Däremot bidrar jag med små belopp till ett par ”alternativmedia” som förser mig med – som jag anser viktig information – som inte går att finna i s k PK-media.
Ett par favoriter är i alla fall Göteborgs-Posten och BBC News som gratis ger mig en del intressant information om Sverige och omvärlden.
Där GP har flera bra – frispråkiga – ledarskribenter och krönikörer.

Dessutom följer jag ett antal bloggar där begåvade och kunniga människor ger mig ”annat att tänka på” än vad som går att (gratis) läsa på de e-tidningar som Expressen, AB, SvD och DN tillhandahåller.

Hm – jag har nog för avsikt att besöka det arrangemang som VtL erbjuder på biografen i morgon kväll.
Där VtL skriver på sin FB-sida:

På Tisdag kör vi fika träff på biografen. Välkomna medlem som icke medlem. Så träffas vi och diskuterar framtiden. Från 18.00-20.00. Ta med en vän och kom och träffa oss.

Jag har funderat lite över vilken/vems framtid VtL där menar.
Nå det får jag väl veta om jag går dit.
Och du?

tillräcklig bra

Byfåne? Hm, jag hade först tänkt mig att besöka dagens KF-möte men märker att min entusiasm för detta helt har försvunnit…

En aning för otålig…

Just den egenskapen jag har – att vara lite för otålig, en aning för snabb, att nte kunna spara ”en sak till ett bättre tillfälle” kan jag irritera mig på emellanåt.
Som just denna fredagsmorgon när jag läser vad Sophia Jarl (M) säger i ett debattinlägg i AB:

”I den lokala partilokalen i Norrköping möts jag av kampanjmaterial från moderaternas partiledning som tydligt talar om att det är dags att ”byta regering”. Varför då undrar jag? Jag är beredd att följa partiledningens uppmaning att arbeta hårt för en ny politisk majoritet i Sverige. Men en ny regering kan inte vara vårt mål, en ny regering är endast ett medel för att kunna förverkliga våra politiska idéer.

Svaret på frågan ”varför då” kan inte enbart innehålla alla de problem som finns i dagens samhälle. Vi är också skyldiga att tala om för våra väljare vad vår moderata vision är. Kan man inte svara på det, kan man inte leda ett land.”

OK – låt mig så försöka få med dig i mitt tankehopp till kommunpolitiken i Vingåker. Välj så vilket oppositionsparti du vill och ställ dem frågan ”Varför vill ni ta över makten i Vingåker efter nästa val?

Och så läser du det sista stycket igen av vad Sophia Jarl skriver som svar på den egna frågan ”Varför då?”.

Kan man inte svara på den frågan med annat än långa ordfloder av till intet förpliktigande floskler – kan man inte leda en kommun. Eller kanske rättare skrivet – ska man inte leda en kommun.
Väl?

OK – jag kommer att spara den här texten och publicera den igen lite närmare nästa val. Och så tycker jag att vi – då – kräver ärliga svar från partierna – funderar noga över vad de svarar. Och om vi gillar vad något av dem svarar ger vi dem vår röst.

Så kommer förstås du och jag att agera – vi som tänker lite längre bort än hur vi ska rösta vid 2018 års Melodifestival…

clemens.1

Välsignade bil…

Just hemkommen efter en dag innehållande en hel del bilåkande sitter jag smått förnöjd i tankar över att jag är ägare av en bil.
Dagens färdplan såg ut så här:
07.30 avfärd från Vingåker mot Sophiahemmet (sjukhus) beläget på Valhallavägen i Stockholm där Madame hade tid för besök klockan 11.00. 180 km…
12.30 var M klar och vi for mot Odensvi (lite norr om Köping) för ett angeläget besök hos en broder till M. 150 km…

17.30 Odensvi till Vingåker. 75 km…

Summa 405 kilometer. Inte speciellt långt som bilresa betraktat men skulle inte ha gått att genomföra – lika smidigt (om ens möjlig under en dag) – med andra färdmedel – som med bil.
Dessutom – inte alls lika billigt för två personer – påstår jag som så många andra mest räknar bränslekostnaden som ”kostnad”.
I det här fallet 40 mil X 0,5 liter/mil (diesel) X 14 kronor = 280 kr.
Övriga bilkostnader bokförs – självklart – på mitt nöjeskonto.
Vilket får mig att komma med inpasset att vi hörde på TT-nyheterna att regeringen föreslagit att det ska bli lättare att genomföra tester med självkörande bilar.
Självkörande bilar? Jag kan just inte tänka mig någon mer deprimerande framtid…

När jag började skriva detta var jag fullt inställd att börja ”motdebattera” alla dem som nu högljutt ylar ”Men MILJÖN DÅ?”.
Men lusten att komma dragandes med ”siffror och argument” kändes plötsligt så tröttande. Så du får nu i stället bara nöja dig med att jag klargör att jag är en hängiven bilåkare – där mina (numera måttliga) 2000 mil/år – till 95 procent så där –  är ren nöjesåkning…

Crazy Driver

Jag och Madame mot bowling i Katrineholm

Du har väl läst att bilförsäljningen i Europa har ökat kraftigt i år?

 

Jag måste lida av något…

Vad jag menar är – vilken Vingåkersbo vid sina fulla sinnens bruk – kan få för sig att en onsdagskväll frivilligt börja botanisera bland de lokala partiernas agerande på internet?
Hm – jag börjar bli orolig för mig själv…

Nåväl – de lokala politiska partiernas framfart på ”nätet” är (nu är jag väldigt snäll) att beteckna som – medioker.
Deras hemsidor är dubbelt mediokra och de få partier som har egna Facebook-sidor gör ingen glad. Förutom – möjligen – de egna trogna sympatisörerna då.

De lokala partiernas hemsidor är små under av tråkighet så dem lämnar jag den här gången.
Nix – jag ändrar mig på en gång när jag läser detta:

Vingåker i framtiden
”Ett år har gått och tre kvarstår av den här mandatperioden. Vi i X-partiet har visioner för dessa tre år. Vi lever i en omvärld där folk flyr för sina liv, familjer splittras och hem lämnas. Vi måste välkomna dessa till vårt samhälle med ett varmt hjärta. Vi vill jobba mer aktivt med integrationen än vad vi gör i dag och över alla gränser på alla nivåer.
X-partiet vill utöka Vingpengen, som idag riktar sig till ungdomar, till en mångfaldspeng som möjliggör evenemang för att förbättra integrationen för alla, oavsett ålder.

Vi måste tänka på de svaga och de utsatta. Barnens röst måste bli hörd i alla ärenden som rör dem. Låt Barnkonventionen genomsyra och ligga till grund för alla beslut som rör barnen i kommun. För att förbättra för barnen, bör man förbättra för föräldrarna. Låt 30 timmars arbetsvecka utan löneavdrag bli det som är normen. Då kommer fler ut i arbetslivet och betalar skatt. Kostnaderna för sjukvård och a-kassa skulle sjunka. Vi skulle få ett Vingåker där vi mer effektivt tog hand om våra resurser, vi skulle även minska segregationen och gynna integrationen.

Vi vill se att Vingåker växer, därför vill vi förbättra kommunikationerna. Vi vill ge alla en möjlighet att vara delaktiga. Bilen kan inte vara det enda färdmedlet som råder.

Gör Vingåker modernt, se över gång och cykelvägar. Låt även de som bor på landet få en chans att cykla utan fara för sina liv.
Låt fler ha tillgång till kollektivtrafik, det handlar inte om att det ska gå fler bussar i samhället. Gör kollektivtrafiken på ett annat sätt! Till exempel eldriven flextrafik med småbussar.

Låt skattebetalarnas pengar komma dem till rätta, förläng upphandlingstiderna. Vi tror på en utveckling inom kollektivtrafiken i Vingåker. En utvecklad, hållbar miljömedveten trafik för alla. Där det traditionella trafikupplägget borde bytas ut mot ett modernt och mer levande trafik för alla oavsett om du bor mitt inne i samhället eller utanför.

Tänka nytt kan vi även göra för de gamla. Låt dem få bo kvar i vår vackra kommun. Tvinga inte iväg våra far- och morföräldrar till seniorboende i andra kommuner. Bygg ett i Vingåker, där de kan få bo utan ansökan och prövning av behov.
Vi är stolta över Vingåker, men bra kan bli bättre.”

Man måste vara bra känslokall för att inte ens ögon ska tåras när man läser sådant. MEN – man måste också vara klart underbegåvad om man inte inser det omöjliga i alla dessa vackra floskler.
Kan verkligen folk rösta på ”X” bara för att de läser sådant?

Den här texten ovan – plus vad jag upplever när jag tittar in på de FB-sidor som några partier nödtorftigt håller vid liv – får mig att falla i någon slags sinnesstämning som känns som en blandning av ”undergång, uppgivenhet och humor”.
Och försöker bena ut mina känslor vad gäller de människor – som det verkar – så hängivet engagerar sig i den Vingåkerska lokalpolitiken. Jag tror nog att jag får ta ett prat med min svåger – psykologen – om det. Jag blir inte klok på vad jag ”tycker”.

Att jag lade till ordet ”humor” här ovan kommer sig till en del av de bilder jag ser på deras FB-sidor. För att inte genera människor så tar jag (snor jag) med den snällaste jag hittar – Anneli Bengtsson står stolt vid en ny konstnärlig utsmyckning i Vingåker. Äpplet! säger bildtexten till bilden på socialdemokraternas FB-sida.

annelie-b

Du – det finns inte så mycket kommunala pengar i Vingåker att det skulle få mig att ställa upp på sådant. Inte heller då för att få mig att bli lokalpolitiker…

Om ”undergång och uppgivenhet” får jag skriva om vid annat tillfälle…

PS – den kursiva texten ovan kommer från Vänsterpartiet och publicerades på deras hemsida den 12 oktober 2015.

Fin Påskresa…

OK – det här blir lite som när man i skolan i början av höstterminen skulle skriva en berättelse om ”Mitt sommarlov”.
Men att byta miljö för ett par dagar kan vara väldigt uppiggande för ett par tämligen vinterglåmiga svenskar. Därför är jag denna kväll både glad och nöjd över att få ha njutit av en Påskhelg utanför Sveriges gränser.
Jodå – även glad och nöjd över att ha kommit hem igen helskinnad efter en 213 mil lång bilresa…

Ha, utbrast Madame och jag förnöjt när vi på Långfredagen blev varse om att Vingåker begåvats med snöfall – där vi i Tyskland satt utomhus i soliga 14 grader plus och njöt av smaskig tysk glass.
En mycket trevlig glass-bar-ägare insisterade på att – med min kamera – få ta bilder på Madame och mig när han såg att jag fotograferade M med sin stora glassbägare.
Den förste i raden av trevliga människor vi mötte under resan.

glassnjutare

Du slipper få läsa om allt vi har varit med om men jag själv är förvånad över de många trevliga personer vi mötte under resan. Madame har någon slags märklig utstrålning – i alla fall på ”unga tyska män” – de påverkas direkt av hennes närvaro.
Du får bara ett exempel:
På det trevliga hotellet i Braunlage fick vi oss ett utmärkt bra rum. Dock med den lilla egenheten att det låg på fjärde våningen – utan hiss – men med tämligen branta trappor.
Men M behövde bara närma sig trapporna upp förrän en prydlig ung man bland hotellgästerna insisterade på att få bära upp hennes resväska. Märkligt…

När vi checkade ut hann vi gå ner en våning där vi mötte ett ungt par där den stilige unge mannen genast föreslog M att han skulle bära ner hennes resväska till entréplanet.
Vilket M inte alls hade någonting emot.
Min utstrålning gentemot unga tyska damer är något mer tveksam för hans flickvän verkade inte så intresserad av att bära ner min väska. Men det tror jag säkert beror på att hon var väldigt kissnödig och snabbt behövde komma upp till sitt rum…

Nå – jag hoppas dock att den unge mannens vackra flickvän senare unnade honom den belöning han var värd…

Ett rum på fjärde våningen, utan hiss, har i alla fall den goda bieffekten med sig att den förbättrar konditionen en aning på en som – hemmavid – oftast sitter vid datorn.
I alla fall minskade jag 5 hekto i vikt under besöket…