Starkt påverkad…

Huga, säger jag bara, sitter här helt mentalt slut (starkt påverkad) efter att ha sett denna filmade intervju. Som innehåller så många ”sanningar” om journalister, svensk journalistik – som jag helt delar.

Filmen är en halvtimme lång och borde – enligt min mening – ses av alla som har minsta intresse av politik och hur den bevakas av media.
Men du – titta inte om du inte tål att bli pissad på – för du blir anklagad som medskyldig – som delaktig till det usla läget i Sverige.
Jag håller med om det också…

(https://www.youtube.com/watch?v=IsLDTmQzjoo)

Lokaltidningen…

Holmbergs intervju fick Bah Kuhnke petad:
”Hela poängen med journalistiken är att granska makten”

Ovanstående rubrik har funnits i flera tidningar och förespråkar någonting jag helt sympatiserar med. ”Makten” är inte bara politiker utan makthavare inom alla ”områden”.
Och jag nickar gillande varje gång det händer att media drar ner brallorna på – odugliga, giriga, myglande, fuskande (osv) makthavare.

Och försöker påminna mig om att Kuriren har publicerat något avslöjande på senare tid. Minns inget. Vilket inte ska ses som något negativt för tidningen. Dels så är jag ingen prenumerant vilket gör att jag får nöja mig med vad jag får läsa – gratis – på den digitala tidningen på internet. Men också för att det högst sannolikt är så att ”våra” lokalpolitiker i tidningens bevakningsområde sköter sig ärligt och bra.
Det finns helt enkelt inte så mycket att avslöja…

Det finns en ytterligare fundering jag har utöver de föregående. Att ge ut en lokaltidning är något av en promenad på slak lina. Blir tidningen för ”ifrågasättande” mot politiker och företagare riskerar man att drabbas av deras missnöje – vilket bl a kan innebära att annonsintäkterna minskar.

En sak som gör att tidningen då mest fylls av oförargligt lokalt skvaller. ”Igelkottarna (kören) har uppträtt, kommunjuristen byter jobb, företagare bytte Stockholm mot Vingåker” – och det mest dramatiska att läsa består av att ”Färjan till Vinön fått bottenkänning”.
Och ser jag till Vingåkersborna så är det tydligen en sådan lokaltidning de vill ha. Är min uppfattning efter att ha frågat mina vänner och bekanta om den saken.
Att få börja dagen med att läsa dödsannonserna…

 

 

Kulturkostnader

Såg att Kulturskolan i Vingåker med en broschyr slår ett slag för kulturen i Vingåker.Det är säkert ett välkommet alternativ till politiken som oftast upplevs som tråkigare.
Fick då en fundering om vad kulturen kostar per invånare i kommunen.

Den frågan har undersökts av Kulturnyheterna som har sammanställt Sveriges kommuners kultursatsningar under 2015 och sammanställt dessa i en ”Kulturkarta”.
pejl.svt.se/kulturkartan-kommunala-kultursatsningar-2015/
Man redovisar fyra kategorier.: Total kulturkostnad, allmän kulturverksamhet, bibliotek och musik- och kulturskola. Umeå satsar mest och Nordanstig minst,(494kr/person)
Om man klickar på de olika kommunerna i kartan och då särskilt på Södermanland får man fram följande tabell. Att understödja bokläsning är säkert en bra investering.
/Åke

kulturkostnader

Trevligt svar från Kulturskolechefen…

Samtidigt som jag i förra inlägget raljerade lite över den”senkomna broschyren” från Kulturskolan sände jag ett mail till kulturskolechefen Fred Sjöberg med en fråga hur det blivit så att där i broschyren gjordes ”reklam” för tillställningar som redan ”gått av stapeln”.

Låt mig säga så här – jag har inte varit bortskämd med respons på mina frågor jag tidigare sänt till ”ansvariga inom kommunen”. Men på senare tid har det blivit mycket bättre.
Vilket jag gärna vill berätta genom att visa dig det trevliga svarsmejlet jag fick från Fred Sjöberg:

Tack för ditt mail och ditt inlägg på nattgöken som jag läst.
Först och främst är det roligt att notera att du tagit del av vår broschyr. Din fråga om distribution är befogad och hänger helt enkelt ihop med att den skulle distribueras i tillsammans med Vingåker för Dig. Det aktuella numret kom ju nu och därför kom den först också nu i din brevlåda.

Kulturskolan vill gärna vara mera synlig i Vingåker än tidigare och jag valde helt enkelt att ta med några evenemang som redan skulle vara genomförda när broschyren kom ut.

Vi ser broschyren dels som ett tidsdokument som visar vad som hänt och kommer att hända men också röner vi en förhoppning att några ungdomar vill komma till oss på kulturskolan och deltaga i några av de kulturella aktiviteter som vi kan erbjuda. Att broschyren kan ge lite inspiration.
Men vi vill också gärna visa Vingåkersborna vad vi håller på med i Kulturskolan och inbjuda till att komma som publik vid de kommande tillfällena i vår. Missa inte 18 maj med Dan Bornemark och alla underbara 450 förskolebarn. Det tror vi blir en fantastiskt upplevelse.

Till sist är det ju så att man har olika tycke och smak och så skall det vara.
 Kulturskolan försöker att göra vad den kan med de medel som står till buds.
Tack än en gång för ditt mail
Bästa hälsningar
Fred Sjöberg

Varför om så tråkiga saker?

21.10 – OK – nytt inlägg – som väl även det passar under samma rubrik som till det tidigare inlägget? Du får väl avgöra själv…
Smått förundrad konstaterade jag att – denna söndag – i brevlådan fanns en broschyr från Kulturskolan i Vingåker.
Inget speciellt märkligt med det – tänkte jag först – då den kunde ha hamnat där av flera orsaker. Allt som hamnar i brevlådor hamnar ju inte där via postutdelningen…

kulturskolanJag är lite petig i min syn på kulturupplevelser och därför blev sagda broschyr inte läst förrän vid halvniotiden i kväll.
Läser där vad kulturskolechefen Fred Sjöberg skriver:
”Vi är stolta över att kunna erbjuda dig som bor i Vingåker nio olika attraktiva föreställninga
r i vår, från mars till juni 2017.”

Bra jobbat – mumlade jag till mig själv – och så kommer då några rader som har som grund att sagda broschyr – från Kulturskolan verkligen har delats ut i dag – den 26 mars.
Jag menar – det skulle mycket väl kunna vara en ilsken läsare av nattgöken som av ren illvilja har stoppat (en tidigare distribuerad broschyr som jag inte fått) den i min brevlåda. Som läser vad jag skriver och av den anledningen har fått den bestämda åsikten att jag är en kulturell idiot…

Nåväl – jag ser i broschyren att där erbjuds ”attraktiva upplevelser” – nej föreställningar ska det vara – som redan har ägt rum.
24 februari – Vingåkers Världskör i Ekbackskyrkan.
4 mars – Soppteater i Ekbackskyrkan.
19 mars – Vingåker goes Somalia i Slottsskolans aula.
21 mars – Pianoafton i Ekbackskyrkan.

Inget som jag är så där omskakande misslynt över att ha missat – jag skrev ju att jag är en aning petig vad gäller min syn på (val av) kultur.
Vilket – som du ser här – inte alls hindrar mig från att skriva här…

 

14.01En sådan ljuvlig söndag – så här långt. Jag har plockat fram en del av verandamöblerna och suttit där och njutit av den värmande solen en lång stund. Tittat med en diffus blick som lojt passerar passerar Hacksta ö och bort mot fjärran. Och det känns lite som att jag därmed öppnat verandan för säsongen.
Underbart.

Madame har åkt hem till sitt och lämnade därmed plats för fria tankar där jag satt på verandan. Då kom jag att tänka på vad hon berättade om i går – ett par av hennes väninnor hade lite så där ifrågasättande frågat M om: ”Varför jag bara skriver om så tråkiga saker här på nattgöken?”

När då M frågade vad de då menade så blev svaret ungefär ”han skriver ju bara om skolan och politik”.
Jaha, svarade M och frågade då efter vad de tyckte att jag borde skriva om.
Han kunde väl skriva mer om folket i Vingåker och vad de gör.

Som jag ser det – där finns två problem jag genast anför som förklaring:
– Jag är en person som är uttalatintrovert.
Läs det – det är den bästa beskrivning jag har läst om ”oss introverta”.

Och det är väl en sak men det påverkar förstås livet en aning på sätt att jag har bara några få vänner och mycket begränsat antal ”bekanta” här i Vingåker. Då ser jag nästa sak som betydligt värre att ändra på. Och som jag inte råder över:
– Vad fan finns det för kul/intressant att skriva om Vingåkersborna?
Om alla de upprymda som tågar i mångfaldsfestivalen? Sådana tankar – och människor – får mig att längta till sonen Ted som med sin laotiska fru driver ett Guest house i en liten by i norra Laos.

ted.li

Och skulle jag försöka skriva om Vingåkersborna så skulle en sådan text mest bli av det här slaget. Johan Hakelius beskriver precis vad jag menar.
Om du läser länkningen till introvert här ovan – förstår du säkert varför.
Och varför jag anser att det inte finns något skönare ljud än – tystnaden…

Kommuntidning

Det är till glädje att vara av den sorten att man kan glädjas åt små saker som att Madame och jag gjorde oss en liten hastigt påkommen biltur för att kolla om hennes sommarstuga fortfarande var fredad från påhälsningar. Vilket inte alltid är fallet när man har en så fin och ombonad stuga som M har – belägen en fyra-fem kilometer bortom Regna belägen vid sjön Björklången.
Va? Jodå, med strandtomt…

Vi for på de små grusiga vägarna och kunde njuta av tranor och flockar av hjortar som var opåverkade av att vi stannade tämligen nära och tittade på dem.
Sverige är fint när solen lyser och värmer en smula.
Vingåker är inte så dumt det heller där både jag och M trivs bra.

MEN – måste kommunen erbjuda en så trist kommuntidning? 
Inte alls om du frågar mig – men det är som att när man blir ”kommunanställd” så förlorar man det man har i fråga om – humor. Ängslig som fan för att verka oseriös och så erbjuder man en tidning fylld av korrekt information – vilket är lika kul som kravodlade havregryn. För all del – förmodligen lika ”nyttig” –  för den slags människor som köper sådana produkter.

För oss mer ”normala” är den tämligen ointressant och lika smaklig som kall havregrynsgröt – där vetskapen om att grynen är kravodlade på intet sätt förhöjer smakupplevelsen.

Tänk – pratar jag till mig själv – tänk om där OCKSÅ fanns någon humoristisk person som fick/kunde/ville på ett kåserande sätt beskriva vad som hänt den senaste tiden och på ett personligt sätt berätta (småprata med läsarna) vad som förväntas hända inom kommunen den kommande framtiden. 
En person som har förmågan att prata med läsarna i stället för – som nu mest – till – läsarna.
Då skulle i alla fall jag känna att tidningen var ”För mig”…

Ser att tidningen produceras av någonting som kallar sig ”Kommunikationsgruppen i Vingåker”.
Den gruppen skulle behöva prata med mig!

vingåkertidning

Fredagsgodis…

Det kan väl inte ha undgått någon i Vingåker att vi emellanåt kan se stora flockar av kajor som passerar över oss. Vissa till glädje andra till förtret. Vilket får mig att citera vad Johan Hakelius skriver i Fokus:

”Nobelpristagaren Konrad Lorentz, som är den mest kände forskaren som studerat kajornas beteende, betraktar kajkolonin som ett av de mest fulländade organiserade djursamhällena bland ryggradsdjuren kan man läsa i SKL:s rapport.
Människokolonin då?
Kanske den mest fulländade bland de ryggradslösa.”

En sådan härlig avslutning som får mig att bli grön av avund…

GoglingenTrump psychiatric disorder” ger nästan två miljoner träffar. Så många spekulerar alltså om Trumps mentala hälsa, skriver Ann Heberlein, som du förstås vet vem det är om du är en aning uppdaterad om livet utanför Vingåker och Kuriren.

Nåväl, hon berättar också i en artikel om att det krävs nog: ”en viss dos mental ohälsa för att bli en framgångsrik ledare”.
Eller åtminstone ett visst mått av sjuklig fantasi.
Winston Churchill skulle aldrig ha klarat av att besegra Hitler om han inte varit tillräckligt svartsynt för att kunna föreställa sig en katastrof och tillräckligt manisk för att kunna uppbåda både energi och uthållighet för att krossa tredje riket.”

Psykiatern Nassir Ghaemi säger i en bok att:
En mentalt frisk person kan sällan mobilisera den explosiva aggressivitet och uthållighet som krävs för att bekämpa en stark yttre fiende som befinner sig i överläge. En mentalt frisk person skulle ha gett upp. Den bipoläre fortsätter att slåss.”

Sådant får mig lätt att i tankarna hamna i den lokala politiken i Vingåker.
Nja, inte för att jag på något sätt anser att någon av de politiskt verksamma i kommunen skulle lida av ”mental ohälsa” utan mer för att jag tycker mig se att här finns ingen ”stark yttre fiende i överläge”. Då menar jag i umgänget mellan de styrande och oppositionen.
Och inser så småningom att just där pratar jag utan ha kunskap. För – vad vet jag hur tongångarna går under de lokala partiernas möten?
Men vet ju att t ex VtL på sin Facebook-sida – i få fall – kan vara spetsigt kritiska till de styrande partierna.
En ”upprördhet” som snart tonar bort – liksom kamplusten hos de övriga partierna i oppositionen.

Kan slutsatsen bli annan än – att det i KF sitter för många (bara) mentalt friska personer?